Karlavagnen

00:01 Hej, Magnus Broni här. Du har precis slagit på Karlavagnspodden- där vi den här gången pratar om soundtracke till Sista vilan. Vilken låt vill du ska spelas på din begravning? Vis, pop, salm, hårdrock eller soul? Ja, vi säger det med en sång. Varmt välkommen. 00:25 Då säger vi godkväll, Annette Augustsson. Visst har vi hamnat i vara- 00:30 Ja, det har ni gjort. Eller rättare sagt, i lung utanför vara. 00:34 Vad hette det, sa du? 00:35 Lung. Lung? 00:37 Ja, lite samhälle utanför vara. 00:41 Ja, vad härligt. Vad gör man i lung en sån här härlig fredagkväll? 00:47 Ja, det finns inte så mycket att göra direkt. Lyssna på er. 00:51 Ja, du ser. Det är inte det sämsta. Nej. 00:54 Nej, det är inte det sämsta. 00:55 Vad har du gjort idag då, så då kan vi säga? 00:57 Jag har varit ledig från mitt jobb, så jag har gjort det man måste göra. Städa, tvätta, laga mat. 01:05 Och ibland är man lite sugen på att skita i det, är det inte så? 01:07 Ja, fast nu var jag nödvändigt att inte göra idag. Okej, jag förstår. 01:13 Vi är ju här, vi snackar om ett... Vad tycker du om det här ämnet egentligen? Jag måste bara fråga det. Du har uppenbarligen ringt, så illa kan du inte tycka att det är. Men förstår du vad jag menar? Det kan ju vara lite känsligt det här också. 01:23 Jo, men det är det. Och speciellt en sån här dag när man liksom alla helgårdar och det här så då kommer det ju liksom lite nära på. Men samtidigt så tycker jag det är nog viktigt att man pratar om det. 01:34 Ja. 01:35 Hur man vill ha det och vad man tänker. 01:39 Jag skrev i mitt vita ark för jättemånga år sedan. 01:42 Berätta, vad betyder det och så vidare? 01:45 Nej, men det betyder att mina efterlevnare vet precis hur jag vill ha min begravning. 01:51 Mm. 01:52 Vad jag tänker och vad för musik eller allt som gör det. De har nog med att sörja mig förhoppningsvis. Då vet de att de kan plocka fram det. 02:08 Har du tänkt lite på det här med att uppenbarligen så... Jag menar, det är ju lite som att man kontrollerar sitt sista offentliga framträda med att säga den här musiken ska spelas. 02:19 Jag gjorde en intervju med en artist som heter Ane Brun för ett tag sedan så frågade jag henne om det här. 02:26 Och då var hon inne på... För jag ville fråga om hon skulle kunna tycka att de skulle... 02:30 Om hon skulle kunna välja sin egen musik. Och då var hon inne på att jag vill nog inte välja. Jag vill att de ska välja. 02:38 Jo, men det har jag också skrivit. Jag har skrivit den här låten som jag nu liksom vill ha. Och sen har man liksom lämnat vissa punkter som jag vet att den här låten betyder mycket när jag har lyssnat. Den betyder mycket för min mamma eller vad det nu är. 02:54 Så det har man ju lämnat också. Så jag har inte skrivit ner att så här exakt är det bra utan att Vissa grejer, att den här låten har betytt mycket för min mamma. Jag har en son bara så att förhoppningsvis så lever han då. Så då slipper han att tänka på det allt. 03:13 Ja, så man kanske inte ska se det som att det här är lagboken. Det här var dina känslor och tankar. 03:23 Ska vi prata om vad det är för låt då? Hur har du tänkt? 03:27 Det är Lena Malin med A Place Next By. 03:33 Jag hörde den för jättemånga år sedan. 03:37 Och lyssnar man på den texten riktigt så är det liksom att jag finns här någonstans. 03:43 Ja, den har betytt väldigt mycket för mig. Den lyssnar jag på ibland här. 03:47 Lene Marlin, det är hon norska säger en va? Mm. Och hur dök den här upp i ditt liv från början då? 03:54 Jag lyssnar på, den kom på radion tror jag det var. Jo, men den måste ha varit på radion som jag hörde den första gången. och sen googlar jag på det och så lyssnar och sådana grejer den säger så mycket den texten att jag finns här någonstans så finns jag och jag är inte långt bort den är fin helt enkelt inget sätt att stanna kvar då fast man inte är kvar nej vi behöver inte säga farväl utan jag finns liksom och du kommer någon gång till mig om du letar den betyder mycket den säger mycket 04:29 Delar du den här låten med någon? 04:31 Ja, jag har delat den med min mamma och min son har hört den mycket. 04:38 Vad händer? 04:41 Det här är ju lite makabert att jag säger på din begravning. Hallå, jag ber om ursäkt om det känns konstigt. Men det är ändå det som är temat här ikväll. 04:51 Jag bara tänker att då är ju inte du... Eller det kanske du är, A Place Nearby. Du är där i kroken, men du är ju ändå inte fysiskt där på det sättet. Då tänker jag... Ja, vad var det jag tänkte? Hur kommer den här låten... Hur kommer den att landa där då? 05:11 Jag tror ändå att den landar just där. Gråt inte. Jag finns någonstans. Jag finns här bredvid. 05:20 Jag tror att den är något tröstande i själva sorgen. 05:25 Att himmelen är inte så långt bort. Vad finns här? 05:30 Ja, musiken ändå, Anette. Vad fint det är. 05:34 Det du säger är ju liksom huvudet på spiken, säger jag. 05:38 Hur musiken kan få ett röst. 05:40 Ja, och vi är ju väldigt skädda egentligen för att just prata om döden. Jag tror att vi har nog blivit bättre och bättre med åren. Men förut var det lite tabu. Man skulle liksom inte prata om döden. Men jag tror att det är ändå väldigt, väldigt viktigt- För det som du säger, alla ska vi ju någon gång dö. 06:00 Ja. Och vet du vad vi ska göra nu, Annette? Nej. Nu ska vi leva. Men nu ska vi lyssna på din lag, Lenne Malin. Please nearby. Tack så hemskt mycket för att du ringde hit. 06:11 Ja, tack så hemskt mycket. 06:12 Och ha en fin helg också. 06:13 Ja, detsamma för dig. 06:14 Hälsa vara. Hej. 06:15 Ja, det ska jag göra. Hej. 06:25 So I won't be so far away And if you try 06:35 Det här är ju lite av en favorit i repris. Vi körde det här temat även förra årets Allhelgonahel och jag kollade igenom den spellistan och blev väldigt, väldigt glad. Alltså det är en otroligt fin blandning. Vad sägs om till exempel Pavarotti, Suede, Lale och ACDC? Jag berättade faktiskt också då om låten jag önskar ska spelas på min begravning. Och det är ingen mindre än Tomorrow. Ni vet den där fina ur musikalen Annie. 07:04 Vi säger det med en sång och vet ni vad? Ibland blir det så här med tekniken men nu tror jag bestämt att vi har Helena med oss i Luleå. 07:14 Ja, det har vi. 07:15 Hur är läget? 07:16 Det är jättebra. Jag sitter här ute på en liten nöj skärgården och det är helt svart. 07:22 I skärgården? Berätta oss med. Vad är det här för ställe? 07:25 Ja, det är en liten, liten ö i Luleå skärgård utan ström och utan rinnande vatten. Så vi har åkt ut hit som för sista gången innan det blir is. Så åkte vi ut med båten och så sitter vi här och det är helt svart utanför. 07:40 Och det har inte kommit någon snö och sådär än, eller? 07:43 Ja, det kom en omgångsnö en dag, en liten så här, och så försvann det. Men vi har ju ingen is än, så nu kan vi åka båt ut. Så det är ju det som är läget. Men eftersom vi inte har någon ström på ön och det bara vattnar runt omkring oss så blir det ju väldigt, väldigt svart. 07:58 Det där är mäktigt. Är det också väldigt tyst då, eller? 08:02 Ja, det är väldigt tyst. 08:04 Och eftersom vi inte har någon ström så kan vi inte ha på en tv eller något så här. Det är radio och så är det. Ja, jag och min man och så får vi prata med varandra. 08:16 Sitter man där och häller upp ett litet glas vin? 08:20 Ja, det gör man ju också. Men vi har varit ute på ön och tittat till vilka träd som har fallit och sågat ner dem och gjort färdigt för att köra in dem i vinter med skoter så att vi kan nästa sommar hugga upp det till ved och sådär. Och så har vi krattat lite löv. 08:39 Men hur stor ö pratar vi här egentligen? 08:42 Ungefär som 20 fotbollsplaner. 08:44 20 fotbollsplaner, okej. Jag försöker föreställa mig, men det är inte jättestort. 08:51 Nej, det är inte jättestort. Man går runt den på en kvart. 08:55 Vad heter den här? 08:57 Den heter Storbergegrundet. 09:01 Nu föreställer man sig hur ni är där och det är kolsvart alltså. 09:05 Det är kolsvart ute och eftersom vi då inte har någon ström så det enda som syns inne är vår värmekälla som är eldstaden och sen är det alla värmeljus och alla vanliga blockljus och sånt där som brinner. 09:17 Och så skärmarna också på era telefoner eller hur? 09:20 Nej, inte så mycket faktiskt. Fram tills alldeles nyss har jag suttit- så jag har lite ont i fingrarna- för jag har splitsat tampar, vet du vad det är? 09:28 Nej, berätta. 09:31 Tampar är det man har till båtarna- De trådar, de rep som man binder fast trådan eller båten med. Och de ska då som göras ögglar på så ska det så splitsas in så man inte ser några knutar. Det är ungefär som att det blir en ögla på den och sen bara vävs den tillbaka i... Ja, så sånt har jag gjort. Som textilärare som jag är så sitter jag och gör sånt. 09:56 Gud vad fint. Du Helena, när man pratar med dig så här så känns det konstigt att jag skulle plötsligt börja prata om, alltså det är ju fruktansvärt levande. Så att prata om att du inte ska leva och vad det ska vara för musik då. Det kändes jättekomt. Vi är ganska långt ifrån kvällens ämne just nu. Vi pratar om tampar. 10:17 Fast samtidigt är vi ju inte det. Eller jag är ju inte det. Med tanke på att jag... För det första så har jag sagt att en dag när jag dör så vill jag bli kremerad och så vill jag bli... ströd här ute. Alltså det är ju som min dröm. Det är ju som att min aska får strös på havet precis här utanför den här ön som vi nu tillbringar så mycket tid på. Men sen är det också så att jag har väldigt många sjukdomar som gör att jag har sagt att min kropp äter så mycket mediciner så min kropp kommer inte orka tills jag är 90, 100. Jag kommer inte att bli jättegammal. 10:48 Och då har jag sagt till min man alltid att du kommer ju överleva mig. Så det är viktigt. Min begravning, det finns några viktiga saker och det är ingen får komma i svart det är liksom tabu det ska vara färgglada kläder om man ska ha roligt om man ska dricka bubbel kremant eller champagne om man ska prata om man ska äta god mat för det gillar jag riktigt gormandot tycker om att laga mycket mat och sånt där och sen så ska man spela Magnus Uggla Magnus Uggla landade vi, berätta Han har varit som en sån där idol för mig genom hela mitt liv. 11:33 Jag har varit på jättemycket konserter och föreställningar med honom. När jag ringer till min man så har han en speciell ringsignal. Värsta grymma tjejen. 11:49 Det är den värsta grymma tjejen du vill ska spelas på begavningen. 11:54 Ja. 11:56 Jag älskar det här för det första. Jag tycker jättemycket om Magnus Wuggler också. 12:00 Men det hade varit lätt att tänka att det finns många andra låtar det skulle kunna bli. Men det blev den här. 12:07 Ja, men det är den här. Värsta gumma tjejen. 12:09 Och varför har det blivit den då? 12:12 Du gillar ju Uggla så du kan ju rabbla hans låtlista. 12:16 Ja, på sitt sätt så kan jag ju det. Men det är som att det landar hela tiden i att jag vill inte säga själv att jag är värsta grymma tjejen. Alltså det vill jag inte säga. Men samtidigt så är det ju så jag vill... Jag mår så bra av att själv någonstans i... Alla de gånger när jag har varit väldigt sjuk i mina sjukdomar, för det går upp och ner och sånt där... Men alltså på något sätt så har jag alltid kommit tillbaka. När jag har varit dålig så har jag alltid kommit tillbaka och jag sprudlar av glädje. 12:48 Det finns så mycket i mig som... 12:51 Nej, men det är värsta grymma tjejen. 12:54 Helena, jag har inte träffat dig. Det är ju här första gången vi pratar. Men jag vill säga så här, du vill inte säga det själv, men jag vill säga att du är värsta grymma tjejen. Det hör man. 13:06 Ja, hur mår du nu då? 13:10 Ja men jag mår ganska bra. 13:12 Jo men jag mår ganska bra. Det är ingen fara så. Jag kan ha mina dagar när jag tycker att jag har väldigt ont i kroppen och sånt där. Men jag vet att det finns liksom ingenting. För mig är mitt liv så mycket viktigare än att vara sjuk. För mig är det så viktigt att må så bra som möjligt. Att sprida så mycket glädje som möjligt. Att vara den värsta grymma tjejen. 13:37 Gud vad fint det är. Du Helena, vi ska väl lyssna på den här låten så att alla förstår vilket jäkla soundtrack det här är till dig faktiskt. 13:46 Eller hur? Tack så hemskt mycket för att du ringde. Tack själv. Hälsa mannen och ha det så härligt där på er. 13:55 Ni är värda att fira ordentligt för ni har jobbat hårt idag. Glöm inte det. 13:58 Ja, det har vi. 14:01 Ha det bra Helena. Här kommer man ju så glad. 14:03 Tack så mycket. Hej då. 14:04 Hon är grejen, värsta grymma tjejen. 14:32 Och så säger vi godkväll, nu har vi landat i Falköping här, Stefan Robinson. 14:37 Hejsan, godkväll, hej. Nej men, först vara och nu Falköping. Ja. Ja vad härligt. Hur är det? Ja visst. Jo det är bra. Jag kan inte klaga. Nej. Vad bra. 14:48 Jag har det gött. 14:50 Vad betyder det? Du har det gött och inte kan klaga. Vad betyder det då? 14:53 Nej men vi sitter här och vi har käkat gott och druckit ett par gras rosévin och vi är friska framförallt. Vi har det bra helt enkelt. 15:05 Vad var det på menyn? 15:08 Det var en terriakekyckling med ris. 15:12 Otroligt gott. 15:13 Nu blev jag hungrig. Jag har inte riktigt käkat middag idag faktiskt. Synd att vara här för det blev lite över. Tåget stannar väl fortfarande i Fardköping ändå? 15:24 Ja visst, du är välkommen. 15:27 Vi ses på ranten. 15:29 Ja, det blir jättebra. 15:31 Jag går inte så hemskt långt därifrån. 15:33 Nu är vi väldigt interna här, Stefan. Nu är vi i Falköpings stadsplanering här. Men du, vi har ett tema här idag som är musiken som ska spelas på min begravning. 15:46 Och då ringer du. Berätta, hur går tankarna? 15:49 Alltså, jag känner ju att jag vill inte ha det tråkigare än vad det är på en begravning. För det är ju alltid ledsam, givetvis. 15:57 Mm-hm. 15:58 Och då finns det en låt som heter The sun will shine again. Vilket betyder att solen kommer att skina igen efter det här tråkiga. 16:08 Och det är John Lord som har gjort den. Han som var med i Seatis Co. Och Anne-Fill Lindström sjunger solo på den här låten. Det är en otroligt vacker text. Och den går rakt in i hjärtat. Vilket betyder att det finns någonting annat efter det här. 16:25 Ledsamma tråkiga. Jag tycker den är makarös. Jag ryser varje gång jag hör den. 16:31 Det känns nästan som att det ryser när du pratar om den. 16:34 Ja, faktiskt. Jag lyssnar mycket på texter och så. Den går, som man sa, rakt in i hjärtat och den finns där. 16:44 Och den betyder jättemycket. 16:45 Jag kan inte så mycket om status quo, men John Lord, då tänker jag på Deep Purple. 16:49 Ja, jag minnar Deep Purple. Ja, det var det. 16:51 Jag tänkte det sånt jag... Ja, status quo är han rossig, vet jag. Ja, visst. 16:58 Deep Purple är det ju givetvis. 16:59 Okej, så det är lite orgelbetonat här. 17:02 Nej, det är lite härligt här, utan det är lite fiol och lite, så här du vet, stämlingsfull musik va? 17:13 Mm. 17:15 Ja, och texten är helt som sagt, det går rakt in och den stannar där. 17:20 Jag tycker det här var ett intressant musikaliskt möte. Får man bara stanna till lite där? Det här kände inte jag, jag vet inte vilken låt det här är. 17:27 Nej, den heter, han har gjort, en CD, den heter Beyond the Notes tror jag. 17:35 Och hon gäste sjunger på den då, han är vid dynsdag. 17:40 Det är ju ändå rätt mäktigt alltså. John Lord från Deep Purple och Anne Frid från ABBA. 17:46 Ja, jag har läst om det här och de blev ju väldigt, väldigt nära vänner i och med att hon flyttade då ner till Schweiz, var det väl? 17:54 Ja, exakt, det tror jag. 17:55 Och de fann varandra och blev jättenära vänner och höll vid den vänskapen då tills han gick bort och tragiskt. 18:06 Och ja... 18:08 Den är makaröst, den texten. Den biter tagen direkt. 18:13 Jäklar, du återkommer till texten hela tiden här faktiskt. 18:16 Och då har du liksom meddelat, förutom att du då ringer Karlavagnen och meddelar via Sveriges Radio, har du meddelat dina nära och kära att den här låten vill jag ska spelas på min begravning? Ja, det har jag gjort faktiskt. Okej. 18:29 Jag har faktiskt skrivit i ett sånt här vita arkiv, men sen vet man ju inte hur de gör. 18:36 Förhoppningsvis är det många år dit, men det är en sån här... 18:41 Inte typiskt kyrklig låt utan en låt som tar tag igen. 18:48 Vad tänker du om den saken då? Det är mycket popmusik i det kyrkliga rummet. 19:00 Om jag nu skulle ta på mig den kragen och säga nej, ingen jäkla popmusik inne i kyrkan. 19:10 Nej, då tycker jag ju att det får ju faktiskt de anhöriga bestämma själva. Jag tycker att det är våran sak att bestämma det. För jag har varit på begravning alldeles, inte så, för ett par år sedan. Och där spelades en hårdrockmusik. 19:29 Och vilket han då tyckte om som hade gått bort. 19:33 Och det är också en sak som griper tag i en att man får spela vad som helst. i kyrkan nu för tiden, så var det ju inte riktigt för det heller. 19:43 Vad var det för hårddrockslåt då? 19:46 Ja, vilken var det? Det var ju halleluja i hårddrocksversion alltså. 19:53 Okej, mäktigt. 19:54 Ja, det var otroligt mäktigt. Och då får man ju stå päls när man hör det här. Och så när man vet att personen då älskade just det här. 20:05 Jag tycker det är storartat, jag tycker det är. För man behöver inte göra det lissammare än vad det är. För det är tråkigt och nog ändå. 20:11 Ja, och så är det också ett sätt att ändå göra det till en personlig stund, tänker jag. 20:18 Absolut, absolut. Och jag vet fler låtar jag skulle kunna tänka mig som... 20:25 Det passar jättebra. 20:29 Min svärmål gick bort för många år sedan. Då spelade vi en låt som heter Var mig nära med Cecilia Wennerström. 20:36 Wennerstena. Wennerstena. Det var också en låt som bara gick rakt in på grund av texten. Kom, var mig nära fast jag inte är här. 20:47 Fint. 20:48 Det gör jag ju själv. 20:50 Ja, det gör jag faktiskt. 20:51 Men nu ska vi gå till texten som går rätt in i ditt hjärta. 20:56 Nu är det John Lord och Abba Frida här faktiskt. Vad härligt. The sun will shine again. 21:06 Tack så hemskt mycket för att du ringde. Vi tar och lyssnar på den och ha en fortsatt fin helg också. 21:11 Tack detsamma. Hej då. Hej då. Hej då. 21:39 Nu landar vi i Sundsvall hos Carina Temmel, eller säger man Temmel? 21:45 Temmel, det är två M. Temmel, ja. 21:48 Ja. Det är bra, där blir det rätt alltså. Temmel. Hej Carina. 21:52 Hej. 21:54 Hur mår du? 21:56 Jo men jag känner mig som att jag håller på att få en liten förkylning men annars så är det helt okej. 22:01 Hur gör du för att mota bort den? 22:04 Ja du, det blir ju liksom te med honung och citronvatten, de här klassiska gamla knepen. 22:11 Ja, och de brukar funka eller? Ja. 22:14 Åtminstone placebo kanske. Man får intala sig själv och så känner man så här att ja, nu tar vi ett steg till. 22:23 Helt rätt faktiskt. Det är bra. Man ska försöka är viktigt, eller hur? 22:30 Absolut. Här pratar vi om, jaha, vad tycker du? Vi är lite makabert här. Vi pratar om låtar som ska vara på en begravning. Vad har du själv för tankar om det? 22:41 Jag tror att det är ganska viktigt att fundera i det. Första gången som jag drabbades av det var när min mormor bad mig om att jag skulle spela upphet på hennes begradning. 22:55 Då sa hon att hon ville ha bred dina vida vingar och jag sa till henne att jag vet inte om jag riktigt klarar det men jag ska göra ett försök. Men det gick bra. 23:04 Berätta, hur var det? 23:06 Ja, det var jättetufft. Men jag bad ju prästar om att jag måste få spela först. Så att det är klart så att säga. 23:14 För det där är ju också väldigt speciellt. Vad sa du? Din mormor, sa du det? 23:18 Ja, min mormor. 23:20 Jag menar, då är man ju väldigt nära. Och så ska du samtidigt ha ett uppdrag framföljt. 23:27 Ja, jag var tvungen att gå in som att nu är det ett jobb jag ska göra. 23:30 Ja. 23:32 Och försöka bara tänka på att det är ett jobb. Så jag missade en ton tror jag. 23:38 Men i övrigt så lyckas jag hålla ihop. 23:41 Ett uppdrag först. 23:42 Hon bad ju dig eftersom du då gissningsvis är ganska duktig på att spela trumpet tänker jag. 23:47 Jag var det då i alla fall. 23:51 Asså, du tutar inte så mycket ännu, Fridén. 23:53 Nej, jag gör ju inte det, tyvärr. 23:56 Men du, om jag fattar saken rätt så... Du ringer inte för att berätta den här trumpet-historien, du har något annat här. 24:01 Nej! Ja, som du sa då, mitt namn Temmel, det är ju väldigt vanligt i södra Österrike. 24:09 Jaha, det är österrikiskt, okej. 24:11 Ja, alltså egentligen är det ett turkiskt pojknamn, men det är vanligt i södra Österrika för att man heter Temmel. 24:17 Och i Steinmark. Och i Steinmark så är ju Andreas Gabayef född också. 24:23 Och han har gjort en låt som heter Amoy segma uns vida. Om man ska ta det på steirisch. På tyska blir det einmal segma uns vida. Det vill säga att en gång så ses vi igen. 24:34 En gång så ses vi igen. Eller någon gång så ses vi igen. 24:38 Vad sa du på det österrikiska sättet där först, den dialekten? 24:43 Amoy segma uns vida. 24:49 Det är ingen idé, jag försöker härma det där, kände jag direkt faktiskt. Men den här artisten, berätta, vem är det? För det är inget namn jag direkt har sprungit över, får jag erkänna. 24:57 Nej, han är ju en folks rockenroller, kallade han sig för. 25:03 Folks rockenroller? 25:04 Ja, precis. Och han drar väldigt mycket folk på sina konserter. 25:10 Till exempel, jag har sett någonting från Münchenstadion när det är så fullt. 25:15 Och då sjunger han faktiskt den här sången också. Han tar det på sina konserter. 25:20 Och då blir det alltså kläpptyst. 25:23 Och de tänder sina... Alltså det lyser av den här stadion. 25:27 Vadå? För det här är en låt som sitter ihop med sådana här svåra stunder, eller? Jag hör ju att texten har det... Ja, precis. 25:37 Han skrev det här som en bearbetning då. Efter att hans pappa och hans syster har tagit sitt liv. 25:45 Så skrev han den här. Med det här budskapet då att någon gång så ska vi ses igen. Att vi kommer ju alla dö någon gång. Alltså tiden är förutbestämd. 25:54 Men att det finns ett hopp om att vi kommer kunna återförenas igen efter detta. 25:59 Vad sa du? Både pappa och syster hade tagit sitt liv. 26:02 Jajamän. Ja. 26:04 Oj, oj, oj. 26:07 Det låter som det är liksom... Och då skrev han den här för att bearbeta. 26:11 Ja. 26:12 Ja. 26:14 Och det är en väldigt fantastisk text. 26:20 Och den här låten har då... Du har något minne av att du har hört den här i något begravningssammanhang. 26:27 Absolut. 26:28 Ta oss med. 26:31 När min äldsta faster dog så var vi ju ner på begravning. Jag och mina söner. 26:39 Och... Ja... 26:42 Den är ju jättevanlig på begravningar i just rike. Den har blivit otroligt vanlig. 26:48 Och där så ser det lite annorlunda ut. De kör ut som kistan som på en bår kan man säga. Och med bårtäck och grejer. Och under där så finns det någon form av spelare. 27:07 Och jag kan ju texten utan till, så jag sätter igång och sjunger så som jag gör här i Sverige. 27:13 Och upptäcker att det är bara jag som sjunger. 27:18 Okej, lite dråpligt låter det som. 27:20 Ja, lite så här. Och hur ska jag göra nu då? 27:25 Jag är ju som att vi sjunger salmer eller någonting. Men så tänker jag att det är bara att fortsätta. 27:34 Har jag börjat så är det bara att fortsätta. 27:36 faktiskt. Får vi höra? Hur låter det? Jag har aldrig hört den här låten. Nu får jag höra dig först. 27:42 Jag är lite hes då just nu. Jag kan försöka te på refrängen i alla fall. 27:55 Åh, fint. Jättefint. Det här hade du inte tänkt när du vaknade i morse. I kväll ska jag nog sjunga lite i kalavagnen. 28:16 Nej, det hade jag absolut inte tänkt. Men jag har faktiskt sjungit hela den här när jag träffade på några Östernyrkull när jag var i sjude. 28:26 Jag hör när jag kliver in till hotellet att det är några som pratar och jag säger till mina söner att det där var inte tyska. Nej, säger de. Och sen träffar jag på dem i receptionen. Och jag hör ett enda ord så till slut bara tittar på dem. Ja, säger de. Det gör vi. Och så börjar jag prata med dem. Och de bara tittar på mig och så säger de. 28:44 Vi förstår inte riktigt, men ingen tysk förstår vad vi säger. Ingen historikare förstår vad vi säger. Men du från norra Sverige förstår vad vi säger. Hur kommer det sig? Och då sa jag det, att vi åker faktiskt till Graz en gång per år. 28:58 Och hur det nu är så har jag kanske lite rätt för språk eller hand i alla fall. 29:03 Här måste jag också skjuta in frågan eftersom det är min gamla hemstad. Vad gjorde du i Skövde och vad gjorde de i Skövde? 29:11 Ja, jag har ju tio år mellan mina barn så att det som har fått förena dem är vatten. Så vi har varit runt på alla äventyrspad vi kan tänka oss, även till Tropical Islands utanför Berlin. 29:28 Ni har turnerat runt på alla vattenland i Sverige, vad roligt. 29:34 Jajamän. 29:35 Var de här österrikarna också där för att bada på arenabadet eller vad det heter? 29:39 Nej, de hade något annat uppdrag som de höll på med. De höll på att jobba med någonting. 29:47 Tillbaka till din sång där, den här lite dråpliga situationen. 29:53 Du börjar sjunga, ingen annan sjunger med. Jag hörde att de skulle vara glad att du sjöng, för det kan du ju. 30:01 Ja, tack nu är du jättesnäll, men jag känner att röstet hänger inte alls riktigt med. Jag känner att den är jätteskroblig just nu, men tack i alla fall. 30:09 Ja, men vad sa de efteråt då? 30:13 Nej, det var inte så mycket. Alltså de såg att vi eller jag frågade naturligtvis hur det kommer sig för att i Sverige så gör vi det liksom. Nej, men vi gör inte det här och så var det väl inte 30:34 ändå. Nu har vi ju hört dig sjunga så nu behöver vi ju inte spela låten, eller hur? 30:41 Jag tycker ni ska spela den. Här sjunger betydligt bättre än jag. 30:44 Ja, vi ska göra det. Det ska bli kul också att höra. Jag har aldrig hört han opus tänker jag på när jag tänker på Österrike faktiskt. Life is life, eller hur? Okej, ja. Det är lite annat. Ja, jag förstår att det här är något annat. 30:58 Vad kommer hända i dig nu när vi spelar låten då? 31:02 Åh, jag blir alltid så rörd. För vi hade ju den här också på min fars begravning. 31:10 Ja, den ligger mig väldigt nära. 31:12 Precis när vi måste starta låten, då öppnar du den dörren. Det förstår jag. Det låter väldigt känslosamt. Ja, så är det. Då tycker jag vi minns både den här dråpliga situationen, men inte minst kanske vi också minns din pappa. 31:29 Eller hur? 31:30 Absolut. 31:32 Tack så hemskt mycket för att du ringde, Carina. Nu tar vi och lyssnar på den här låten. Ha en fortsatt fin helg också. Tack. 31:39 Ja, men tack tillsammans. 31:40 Kom ej! 31:45 Amoy, se mans vide Amoy, tja och jag från ovens solen 32:01 Okej, jag tänkte öppna en lite mer personlig dörr och dela med mig av ett starkt och överjävligt sorgligt minne som har med det här att göra. Men också ett fint bevis på musikens magi som tröst. 32:15 Så här då, nästa vecka fyller vår dotter Julie 17 år. Det innebär att för typ 16 år och 11 månader sedan så fick Julie vad man skulle kunna kalla hennes allra första kompis, Dina. Och lite kontext då, Julis mamma Rebecka och Dinas mamma Malin, de har alltså fått kontakt online via ett familjeforum och nu bestämmer de sig för att träffas med sina nyfödda döttrar, så att säga IRL. Jag kommer fortfarande ihåg hur Rebecka ringer mig och säger lite skämtsamt att det kanske är bra om jag vet vart de ska mötas upp, de har ju trots allt aldrig träffats innan. 32:48 Fem timmar senare när jag kommer hem från jobbet så är de där hemma i lägenheten alla fyra. Och snart blir Dinas familj våra vänner. Dina och Juli då. Det skiljer bara tre dagar mellan dem och det är tydligt att de delar en alldeles speciell vib. Leker som barn gör mest. Ni vet, det är en massa jäkla bus, det är musik, det är dans. Mycket fantasi. Ja, de har helt enkelt väldigt roligt tillsammans. 33:15 Men en dag så kommer nyheten man inte vill att någon någonsin ska få. Dina har varit sjuk och nu har man hittat cancer. 33:24 Jag vill minnas att det här är, jag tror att det är faktiskt redan innan Dina fyller fem år. 33:30 Hon har redan hunnit få syskon nu och allt jag kan säga är att hela Dinas familj är så otroliga kämpar. Inget blir omöjligt i jakten på att kurera och läka. Jag minns hur vi hälsade på på Astrid Lindgrens sjukhus. Dina och Juli sitter i Dinas säng och käkar godis och kebab. Skrattar. Glädjen finns kvar men det finns också en massa smärta, en massa oro. Även hos Juli. Den är ju inte lika fysisk såklart. 34:00 Rebecka då, som är en fena på att arrangera fester, hon styr upp ett sexårskalas för Dina. Det blir dock först på våren efter, när Dina har fyllt år, eftersom hon har haft det lite tufft. Det slås på pinatas, det käkas tårta, favoritartisten Robin spelas och favoritfärgen lila, den syns mest överallt. Det är glädje i luften, men runt hörnet. 34:24 Det lurar helt andra känslor. 34:27 Saker går nämligen inte åt rätt håll. Trots insatser från både läkare och familjen. Dina har ont. Dina är trött och frustrerad. Och allt jag tänker är att livet kan vara så brutalt och så orättvist. 34:41 Man känner samtidigt tacksamhet. Jag är ju bara i det här på besök. Nej, jag har inte ont. Jag behöver inte trösta en sexåring som har ont. Jag behöver inte försöka inse att jag förmodligen kommer mista det viktigaste jag har. För ja, den här våren, det blir dina sista. 34:59 I maj 2016 så omnar hon in hemma i soffan med sin familj bredvid sig. Och några veckor senare är det så begravning. 35:07 Ja, det är ju alltid sorgligt med avsked, men det här är liksom något annat. Och jag tänker inte försöka gradera sorg, men du fattar. Vi sitter i alla fall i kyrkan. Rebecka och jag kramar Julis händer. 35:20 Och jag som inte ens vet själv hur man hanterar sånt där, jag tror faktiskt att det nästan är Julis som kramar min hand lika mycket. 35:27 Det här är också i samma veva som Julis första skolavslutning och jag minns hur hon säger att det är orättvist att Dina inte får vara med om det. Hon är sex år och jag går ju sönder bara av det här minnet nu. Men tillbaks till kyrkan för mitt i allt det bottenlöst sorgliga är det också något fint och nödvändigt att samlas. 35:51 Åh jäklar vad musiken hjälper till med allt det här. Samma vår har det kommit en ny låt med Coldplay. Och jag tror alla som fick äran att träffa denna busiga lilla tjej håller med mig om att den här låten är för evigt dinas. 36:07 Ja, alltså när de här tonerna hörs i kyrkan då är det både en av de värsta och en av de finaste stunder jag någonsin varit med om. 36:17 Så härliga busiga dina, dina diamant Din lilla kropp, ja den slutade fungera, men minnet av dig, det lever. 36:26 Den här är för dig, men också för er, Annie, Maiken, Anders och Malin. Nu på tisdag skulle Dina fylla 17 år, men hon blev bara 6,5. 36:35 Well they say people come, they say people go. 36:46 Textning Stina Hedin www.btistudios.com 37:13 Och här blev jag lite osäker. Har vi kommit till Skarpnäck? 37:17 Jajamän. 37:19 Peter Gavelius. 37:21 Ja, det stämmer. 37:22 Tjenare. 37:24 Hur är det med dig? 37:25 Jo, men det är bra. Jag håller på att göra en sen middag här faktiskt. Ja, ja. 37:31 Vänta, vänta, vänta. Där stannar vi till lite snabbt. En sen middag. Vadå sen middag? 37:35 Sen, väldigt sen middag. 37:38 Vad är klopp? Ja, nästan halv tolv. 37:46 Varför blev det så här idag egentligen? 37:48 Ja, jag vet inte. Det blev så helt enkelt. 37:53 Jag äter sent ibland helt enkelt. 37:56 så ja men det är så så var det vad handlade sen så gjorde jag en massa grejer innan ska man på just det man måste ju äta också det är ju viktigt så att 38:07 Det har du helt rätt i. Och vad blir det då? Vad är på menyn? 38:11 Det blir muslor, blåmuslor med tomatsås, curry, pasta. Alltså, det var inte heller. 38:19 Alltså, förlåt, men jag tänkte så att nu slänger han ihop något lite lätt och snabbt. Det här är ju ändå lite... Nu är vi ju igång och lagar mat. 38:28 Ja, ja, men visst. 38:30 Det är ändå, det är ju frysda muskär så det går ju rätt snabbt ändå. Det gick väl på en, ja, kanske en 30 minuter i alla fall. Så ja, helt okej. 38:41 Här idag öppnar vi ju den här lite dörren som är begravningshits. Vad känner du? Vad var temat i sig liksom? Vad tänker du om det här? 38:50 Ja men precis. Jag känner att jag skakar lite grann. Det är så fint tycker jag. Det är en fin grej att man just har musik som betyder någonting i själva stunden. Antingen om man vill gråta eller skratta eller dansa. Det finns ju alla möjligheter så att säga. Jag tror väl någonstans att... 39:17 De flesta vill väl väl på något sätt. Jag tänker att de flesta är väl fina. 39:31 Det är mäktigt det där med att musiken får oss att samlas. Och den kan vara en tröst. Men den kan också vara nästan lite comic relief ibland. Att man bara säger, hallå. 39:44 Nu, det här är skit. Vi skrattar oss igenom det här. 39:48 Jag tycker att jag märker det. Om man tittar på Karl-Arvagnens Facebook så är det ju väldigt många som är inne på det här, vi kan kalla det för spåret som är Always look on the bright side of life-grejen. Eller för all del Highway to hell. Förstår du? 40:04 Exakt, visst. 40:07 Så är det ju. Det är ju allting... Allting är ju samtidigt. Det är ju livet. Det går ju upp och ner. 40:16 Helt enkelt. 40:18 Och det är därför musiken är så bra. Man kan gå in i musiken. Man kan känna det man vill känna. Det är okej att skratta. Det är okej att gråta. 40:31 Man ska inte stänga in sina känslor. Man ska låta dem komma ut också. Det är viktigt. 40:37 Musik är känslor helt enkelt. 40:39 Ja, så är det. 40:43 Vad har du då? 40:46 Du känns väldigt ung så det känns som det är väldigt långt tills det här ska vara aktuellt. 40:49 Ja, det är förhoppningsvis ett tag kvar hoppas jag. 40:55 Men du har i alla fall tänkt lite på det här? 40:57 Ja, det har jag gjort. Det kommer ibland att man tänker vad vill jag höra? Jag känner att Folk ska få vara ledsna. Folk ska få gråta. Och sen efter det så kan man dansa och låta kul. Men man ska ändå få minnas på något sätt. Jag fastnar mycket i nostalgi. Jag tror jag är lite nostalgigare också. 41:27 Det är fint så du vet. Jag brukar heta nostalgus maximus brukar jag säga. Det är en diagnos jag lider av. 41:35 Här har du en kompis. 41:37 Ja, vad bra. 41:39 Men vad innebär det då? Återspeglas det i ett låtval du vill ska vara på din kran? 41:46 Ja, men så är det ju. 41:49 Jag gillar ju musikal och jag gillar ju klassiska Disney-filmer. 41:55 Det är ju just Skönheten och djuret. Det är ju min favorit Disney-film helt enkelt. 42:01 Ah, fint. 42:03 Ja, visst. 42:04 Och då är det, det är någon duett där, visst är det så? 42:07 Ja, det stämmer, det är duetten där helt enkelt. 42:10 Ah, vilka gör den i Sverige och vilka gör den i det amerikanska originalet så att säga? 42:15 Vet du det? Ja, originalet så är det väl, är det inte Celine Dion? 42:20 Ja, jo men det är nog det. Gud, det här kan jag inte, jag är ju en sämst och musikal, men jag tror det faktiskt. 42:26 Men vilka är det, skit i det, för du vill ju höra den på svenska. Ja, precis, exakt, jag vill höra den på svenska. 42:31 Så det är ju Sofia Källgren och Tommy Körberg. Det är ju fantastiskt strött. 42:38 Tråkigt att du väljer så svaga sångare. 42:42 Ja, eller hur? Så svaga. 42:47 Otroligt. 42:52 Den filmen har alltid funnits med så att säga. Det tror jag var Sex år jag såg den första gången. För det är också det där. Främlingar. Vem är en främling? Vart ska vi bygga murar mot varandra? Man kan väl mötas helt enkelt. 43:17 Vi behöver mötas och inte stötas, brukar jag säga. 43:20 Så är det. 43:21 Ja, bra. Du Peter, det var länge sedan jag hörde det här. Jag var också länge sedan jag såg den här filmen. Men det känns som att vi behöver komma tillbaks in i den lite tecknade härliga bubblan här kanske. 43:38 Ja, exakt. Det är det jag känner. 43:42 Ska vi ta och lyssna på Sofia Kjellgren och Tommy Körberg då? Ja, hundra procent. 43:48 Smaklig spis om du har mer att käka. 43:52 Tack så mycket. Tack. 43:55 Hej. 44:23 Nu ska vi snarare börja med att sjunga Ja, må hon leva, va? 44:29 Åh, vad trängligt. 44:30 Eller hur? Ska jag dra med den enkel tulipan på bemärkelsedan? Margareta Näsman, Munkedal. Tack så mycket. Du fyller år. 44:42 Ja, visst förstår du. 82. 44:45 Vad sa du, sa du? 82. 44:47 Åh, druv. Det där. 44:50 Ja, det är säkert. 44:51 Det tror jag alltid på. 44:54 82? 44:56 Ja, precis. Mäktigt. Herregud, hur firar man en 82-årsdag? 45:01 Vad man gör. Jag har gjort lite av varje där. Jag har plockat lite i trädgården här och plockat in lite blommor de sista. Några dalier och lite fint. Jag har gjort lite fint på bordet, här på köksbordet. Och så kom det byg från blomsehandeln. Så jag har fått en stor fin bukett därifrån min bror och svägerska i Oslo. 45:25 Och så var det också choklad med. Hörde du mig? 45:29 Jajamensan, choklad också. Härligt. 45:32 Jajamensan, en liten fin ask med handjord som de säljer den nere. Fantastiskt, ja. Jag har suttit här och smaskat i mig här. 45:42 Men inte har du varit själv på din födelsedag? 45:47 Vad sa du nu? 45:48 Har du varit själv på din födelsedag? 45:50 Ja, det var inte min att jag skulle. Men jag har släkten så långt bort. Stockholm och Oslo och Göteborg. 45:58 Ja, jag förstår. 45:58 Och så bor jag här ensam i ett sammanshus. Men jag har en väldigt snäll granne här som ska komma imorgon och äta middag med mig. Så vi ska träffas. 46:08 Ja, det är en bit till Munkedalen. Annars hade jag fasen. Du kan inte vara själv när man fyller råd. Då hade jag velat komma över, vet du. 46:16 Ja, det behöver inte vara idag. Och för vägarna till bil så finns det bara en läsning här i Munchedal. Då ringer man och säger att du kommer när jag tar väg här. Har du kaffe på? 46:28 Ja, tack för inviten. Jag fick nämligen en känsla av en låt som är en av de mest sorgliga som finns. Vad är den heter? Stora kalas heter den inte? 46:36 Ja, det är Elvis Presley förstår du. 46:37 Ja, det är det du vill höra. Det är bra. Vi ska inte prata om den här vikingallåten som jag tänkte på. Nej, nu ska vi prata om Elvis Presley. Varför? Varför? Vad betyder han för dig? 46:45 Ja men det förstår att det här, det här jag ensköt som sagt var när Elvis var ung och sådana, så är det ju nästan bara sådana här poplåtar och sådana. 46:56 Men det här har jag spelat in tror jag, det är ju en koppelskiva som jag har här som heter Elvis Leslie Christmas Wish. 47:06 Det är lite stilla natt och det är Silent Night och sen är det då den här How Great och han går upp till norr och mjukt och fint och den är så fin alltså. 47:23 Ja, det är ju en fantastisk låt. 47:25 Jag har aldrig hört det spelas på så här så jag tänkte att nu ska jag ringa och höra. Och så var det ju lite kul också att vara födelsedag. Ja, det här är ju... Ja, då är det en hälsning som Elvis här till mig också. 47:37 Ja, det kan vara, eller hur? Och från oss alla i Karlavagnsteamet och så. 47:41 Och så är det också då på Karlavagnet, ja, precis. 47:44 Men du, Elvis, vad betydde han för dig när du växte upp? 47:49 Ja, det betyder väldigt mycket, vet du. För jag har ju också älskat att dansa och det är ju många fina. Vi hade faktiskt, jag är ju född på en bondgård i Värmland och pappa och mamma, de köpte en sån här radiogram och få det. Det här var ju då på 50-talet alltså. 48:05 Ja. 48:06 Så jag var ju tonåring då. Och då kom de hem till fridemot. Vi hade nästan lite fritidsgård va. Och då köpte vi skilor och tog med. Och så spelade vi. Och så lärde vi pojkarna att dansa i köket. Och det var fantastiskt roligt. Och mamma och pappa var liksom generösa. Och det var mamma blöp och kass och smörgåser. Det fanns alltid ungdomar. Och vi kunde ju vara kanske både tio och femton vet du. Ja. 48:35 Det här hemmet var lite fritidsgård helt enkelt. Det här var hänget. 48:40 Ja, precis. Det blev så. Mamma var generös och det var aldrig någon annan som sa nu åker vi hem till dem. 48:52 Jag hör ju när jag typ lite bjöd in mig själv här nyss att det är rätt person att göra så till. Du menar ju på riktigt att kom förbi om du är i Munkedal liksom. 49:04 Ja, ja, precis. 49:08 Det finns bara en små. 49:13 Då tar jag med mig en 10-15 pers och så fixar du kaffe och smörgås och så dansar vi till Elvis. 49:19 Precis, förstår du. Och är det vintern, då tänder jag i västvisen här i köket. 49:24 Jaha, härligt. 49:26 Men du, vi har ju ett lite mörkt tema på ett sätt här ikväll där vi pratar just om musiken när man säger ett sista farväl. 49:37 Men jag tycker inte att det är så mörkt. Vi vet ju alla att vi ska döva. Så jag har faktiskt skrivit upp en rad med visor som jag vill att de ska sjunga på min begravning. 49:50 Jag vet inte om du känner Susanne Almengren från Gotland. 49:53 Absolut. Hon som sjöng som Stormen river öppet hav med Micke Rickfors. 49:58 Jo, men jag har en här som heter Det finns ögon man aldrig glömmer. 50:05 Och det finns beröring som stannar kvar. Och det finns ögonblick man gömmer på och spar. Det är poesi som finns. Bara några ord här och vad mycket det säger. 50:19 Det där är ju liksom om du ska göra en tatuering så här på ålderns höst så kanske det där är det du ska tatuera in va? 50:26 Ja, jag har ju aldrig tänkt att göra en men det skulle jag kunna göra. För det här är så fint. Och när du tänker på det, det finns ögon man aldrig glömmer. Det finns ju ögonblick man har mött. 50:39 Och även beröring så stannar man kvar. Någon som har varit Fantastiskt och rött vid både kropp och själ. 50:47 Ja, fint. Jättefint. Men det är tydligt att du har tänkt lite på det här. När jag väl kastar in handduken så är det här som gäller. 50:57 Nej, men jag tycker inte att det är något svårt alls. 51:03 Jag vill ju att familjen ska sitta där och lyssna på mina favoritlåtar. 51:09 Margareta, när man pratar med dig så känner man att det inte kan finnas någonting du tycker är svårt. 51:15 Vad sa du nu? Det känns inte som det finns någonting du tycker är svårt. Du sa så här, det är inget svårt alls. 51:20 Jo, det finns det som är svårt. Det är verk i kroppen och det är ensamhet som kryper under sinnet. 51:28 Jag har aldrig hunnit med några barn, det missar jag. Det kan jag tycka är lite trist. Men jag har också jobbat i Norge i ett högklädsorten i receptionen. 51:42 För 50 år sedan. 51:45 Jag hade ingen som helst utbildning men jag hade glatt humör och tyckte det var gödroligt att ta emot folk. 51:53 Det jobbade jag ett år och det var första hotelljobbet. Det var jag i Österrike för att lära mig lite tyska. 52:00 Och sen har jag jobbat i Svenska fjällen. Och sen lärde jag mig att väga på slutet. Så jag var väglärare. Så jag har gjort väldigt mycket. Och på slutet nu så tänkte jag igenom. Vad skulle jag vilja förut? Skulle man ju bara skaffa sig ett jobb va? 52:16 Ja. Och då kunde man få ett jobb utan att ha en utbyggning. Det skulle ju vara... 52:22 gå på akademin och ha en jävla utbildning och kunna sälja korva. 52:29 Jag är väldigt glad att jag inte är ung idag. Och så kommer min lilla pension varje månad och jag kan göra vad jag vill med det. Så det finns fördelar. 52:45 Jag säger lillus till alla som du har träffat på i ditt yrkesliv och ditt liv. 52:50 Vad säger du att jag känner dem? 52:52 Jag säger, Lillos, vad härligt för alla som har fått träffa på dig. Du sprider så sjukt mycket energi och värme. 53:02 Jag har fått väldigt många fina arbetskamrater och vänner för livet. Särskilt när jag hade vävsnyggande. Det är ju mer än 30 år sedan vi lander i vävsnyggande och vi ringer de här USA och vårt farande. 53:18 Du, Margareta... 53:21 Det känns som att du och jag skulle kunna snacka till nästa vecka här nu, men det är många som ringer du vet. 53:26 Vi måste hinna med Elvig också. 53:28 Ja exakt, det är många som ringer så vi ska hinna med några samtal till. 53:32 Jag har ursäkt att jag tar med plats så här, men det är klart att jag blev väldigt glad när ni ringde och jag är lite klarsjuk. 53:41 Vet du, du ska inte be om ursäkt utan du ska sträcka på dig och så ska du verkligen, du är helt fantastisk. Och så säger vi grattis igen på din födelsedag. 53:52 Ja, tack snälla du. Och tack för att ni är i det. 53:54 Ja, och nu blir det Elvis prästlig vet du. 53:57 Ja, perfekt. Tack snälla. 53:59 Vilken jäkla present. Den ska du ha. 54:01 Ja, hej hej. 54:03 Ta hand om dig. Ja, tack. Och grattis igen. Kram hej. 54:30 Henrik Annas, jo! 54:34 Tjänare! Alltså skämtar du? Det är tredje världskötten, det är tredje skarabörjaren här idag till och med ju. 54:40 Ja, så är det så pass. 54:42 Jag har inte lyssnat under kvällen. 54:45 Nej, jag har lyssnat. Jag satte på för en halvtimme sedan ungefär. 54:49 Så fick jag höra att det var en begravningslåt. 54:56 Exakt. Berätta, vad tänker du runt det här då? 55:02 Alltså... 55:04 Det var ett tag sedan jag tänkte bara, men jag har alltid tyckt om... 55:09 When Tomorrow Comes med Eurythmics. 55:13 Den har något speciellt. Den har varit med både på fester och när man har varit ute och gått och när man har varit ute och sprungit. 55:25 Den har någonting. Den är jävligt djup på något sätt. 55:29 Hur kom den låten in i ditt liv från början? Henrik, hur kom den in i ditt liv från början? 55:35 Den har nog funnits där när jag har varit liten. Den har ju skriven samma år som jag var född, 86. 55:44 Så den har ju snart 40 år på nacken. Men den har nog funnits där sen ungdomens tid. Den har nog inte tagit sig fast desto mer äldre man har blivit och desto mer in på djupet man har gått. 55:58 Så jag kan bara tänka på förrysningar i nacken. Jag tycker att det är nog fan värnens bästa låt i alla kategorier enligt min mening. 56:09 Men det är sånt som så fort jag bara får höra det bästa är när den kommer rent spontant när man inte har beställt den vilket jag har gjort nu men nu kör jag ju bil och jag är rätt sugen på den så jag kommer nog väcka upp mer minnen och gå känslöst och kommer att sova gött i natten. 56:29 Men nu har du stannat till någonstans? 56:31 Ja, nu har jag stannat till. Jag kan inte riktigt säga hundra år, men någonstans i vardagsknätten. 56:36 Ja, det är så. Härligt. När du tänker att den här låten... Du har ändå tänkt att när jag väl kastar in handduken och det är begravning, då är det den här låten som gäller. 56:53 Ja, men jag tror att många människor runt omkring mig som känner mig och förknippar mig bra med den. 57:01 Det är ofta en låt jag spelar och pratar gött om honom. Mm. Och ofta gråtit och skrattat och haft jävla fina minnen till där också. Mm. 57:14 Ja, det är en jättefin låt alltså. En i länet också, Dave Stewart. Det är kanske så att vi ska ta och lyssna på den här så får du åka vidare. Vart bär det av? Vart är du på väg? 57:24 Ja, men jag har skott i Farsan. Jo, jag har skott på. 57:27 Okej. 57:29 Jag är uppe i Norge och jobbar annars, men det blev lite sen pandering idag. Jag blev sugen på att dra in till Sverige i en sväng. 57:38 Vad härligt, och då åker man ju till Jo, för det är ju trevligt. 57:41 Ja, precis. Eller Vätterns Pella. 57:43 Ja, det är fint. 57:44 Det är jättefint. Ja, nej, men vad fan. Så lite One Tomorrow comes nu så kommer jag att bröda på här. 57:51 Ja, men du får inte köra för fort nu bara för att det är den låten, eller hur? 57:56 Nej, fan. Jag håller höstheten. Det är bra. 57:58 Ta det nu lugnt på vägarna här, vet du. 58:01 Jag kör en gammal sal så han klarar inte av med en 80-100-30. 58:03 Vad härligt. Henrik, hälsa farsan i Jo och nu tar vi och njuter lite av den här låten med Eurythmics. 58:13 Nej, så jag tänkte ha hyllor och dunkar på bandaren här då. 58:17 Ja, det var härligt. Kör försiktigt och ha det bra. Hej, hej. 58:20 Hej, hej. 58:33 When you need someone to depend upon when tomorrow comes. 58:43 Och då har vi kommit till Hammarö. 58:46 Värmland, utanför Karlstad. 58:49 Precis. Hej Marianne. 58:52 Hej, hej. Hej. 58:54 Är det så att jag pratade med Margareta Näsman här förut? 59:00 Hon fyllde år. Ja, precis. 59:02 Ja, det gör jag med. 75 år. 75? 59:04 Ja. 59:06 Det är en ganska stor dag. 75-årsdag alltså. 59:10 Precis, ja. 59:11 Men vad är oddsen att det ska ringa en massa folk som fyller år? Har ni inget bättre för er på era födelsedagar? 59:19 Nej, vi har firat lite här och så. 59:23 Så började jag lyssna och tänkte att jag måste ringa. 59:27 Berätta, hur firades 75 år? 59:31 Ja, ikväll var det en styrelse som heter SPF. 59:38 Vi var åtta stycken från styrelsen som var här och firade. Och sen imorgon ska vi fira med släkt och vänner. 59:45 Vad är det för förening? 59:47 SPF? Det är Sveriges pensionärsförening. 59:50 Ja, det är den. Det gör jag faktiskt, för mina föräldrar har pratat om det. Ja, det har jag hört om faktiskt. 59:58 Du tror inte jag kan någonting? 60:01 Det är inte alla som inte är tillräckligt gamla. 60:05 Nej, du kan vara rätt i det. Men vad härligt. Du fyller år men så tycker du att det här med begravningshits ska jag ringa och snacka lite om. 60:17 Ja, precis. 60:20 Varför det? 60:22 Jo, men alltså... 60:24 Jag bara kände att det ville jag ringa och säga vilken låt jag vill ha på min begravning. 60:29 Och det är vi glada för. 60:31 Berätta, hur har du liksom resonerat och kommit fram till ditt val? 60:36 Ja, alltså jag har ju skrivit in lite låtar i det vita kuvertet då har jag gjort. Och då är ju en låt som absolut ska vara med. Det är ju Blue Eyes Crying in the Rain. 60:49 Ja... Det är en låt som flera har spelat in. Jag tror vi kommer att lyssna på Will Nelson här sen. 60:54 Ja, den är bra. 60:55 Det känns okej, eller? 60:56 Eva Kasser, det har sjunkit in den. Och Elvis Presley också sjunkit in den. 61:02 Ja, Eva Kasser, det är många faktiskt som är inne på annars som hör av sig till Kalavagnen på det här temat. Om man läser på Facebook så är hennes namn förekommer väldigt mycket. 61:12 Men det kommer att bli Will Nelson snart. Men berätta, varför har det blivit den här? 61:19 Jo, men det handlar ju om att man dör och att man återförenas. 61:25 Det handlar det ju om. 61:27 Det är så enkelt. 61:29 Ja, och så är det en väldigt fin låt. 61:31 Det är en väldigt fin låt. 61:33 Och hur kom den här låten in i ditt liv? 61:37 Först hörde jag den nog med Eva Cassidy. 61:40 Och sen Willie Nelson. Och sen har jag även hittat den med Elvis. 61:47 Och när du tänker... 61:49 Tänker du en kyrklig begravning eller hur tänker du att det ska vara? 61:54 Ja, jag tänker absolut en kyrklig begravning. Jag är inte jättereliggios men jag är med i kyrkan. Och jag kommer aldrig gå ur för jag inser hur mycket gott de gör i kyrkan. Och hur släppt samhället skulle stå sig om alla gick ur kyrkan. 62:11 De har en jätteviktig ord i samhället tycker jag. 62:14 Inte minst är det ju ett fantastiskt rum- 62:17 Ja, absolut. 62:18 Som man mår väldigt, väldigt bra och blir helad av att vara i tycker jag. 62:23 Ja, och som många nyttjar, även om de inte är med i kyrkan då. 62:28 Ja, sant. 62:29 Så jag uppmanar alla att gå med i kyrkan. 62:31 Ja, det fick vi det sagt också. 62:34 Tänk att det var det som skulle bli ditt eftermäle den här kvällen. 62:39 Marianne ringde och uppmanade alla att gå med i kyrkan. Ja. Ska vi ta och lyssna på låten? Jag tror vi hinner med det här i alla fall innan det... Ja, gärna. Vi gör det och så hoppas jag att det tar hur lång tid som helst. 62:55 Innan det är dags för det ögonblicket när den ska spelas för dig sista gången. 63:02 Ja, just det. Och det hoppas jag också. 63:04 Ja, för nu säger vi ju stort grattis på din födelsedag så får du lite Willie Nelson. 63:10 Tack, tack. Ta hand om dig. Trevlig helg. 63:15 Tack, det samma. Hell, twilight, glow, I see. 63:23 It's like a dying ember And only memories remain 63:37 Du har lyssnat på Karlavagnspodden. Tips, tankar eller andra funderingar? Hör av dig till oss i våra sociala medier eller på mejl. Karlavagnen, snabela, Sverigesradio.se Och du, glöm inte att lyssna live varje vardagkväll och söndagkväll i P4 och i vår app Sveriges Radio.